© Unsplash
Klimatförändringen är ett av de största miljöproblemen som berör mänskligheten. Det är kopplat till naturresursernas globala tillräcklighet, en förminskning av naturens diversitet samt ohållbara konsumtions- och produktionsmetoder.
De internationella målen förpliktigar Finland att dämpa klimatuppvärmningen. Åtgärder behövs av många olika instanser – staten, kommunerna, företag och medborgare. Städerna och kommunerna spelar en central roll i dämpandet av klimatförändringen. De kan även stöda områdets företag och invånare att välja lösningar som dämpar klimatförändringen.
Internationella klimatmål
Det har fastställts både nationella och internationella mål för att dämpa klimatförändringen. I klimatavtalet från Paris förbinder sig alla världens länder vid att minska sina utsläpp. Förbindelserna vid att minska utsläppen som getts hittills räcker dock inte till för att klimatuppvärmningen ska stanna upp under 1,5 grader, som anses vara en kritisk gräns.
Målet med EU:s nuvarande klimatpolitik är att minska utsläppen med minst 40 procent från nivån år 1990 till 2030. Då EU-målen skärps måste även Finlands nationella mål skärpas. Dessutom har kommuner, landskap och företag fastställt sina egna mål.
Mer information om klimatförändringen finns på webbplatsen Ilmasto-opas.fi.
Finlands klimatmål
För närvarande är Finlands mål att nationellt minska växthusutsläppen med 39 procent från nivån 2005 fram till 2030. Målet gäller ansvarsfördelningssektorn utanför utsläppshandeln, dvs. trafiken, jordbruket, uppvärmningen, arbetsmaskiner, F-gaser och avfallshanteringen.
Den Klimatpolitiska planen på medellång sikt (KAISU) för 2030 som godkändes 2017 drar upp de metoder som behövs för att minska växthusutsläppen inom sektorn utanför utsläppshandeln. Tillsammans med energi- och klimatstrategin (EIS) som godkändes i november 2016 styr planen Finland på en stig mot att nå de klimatmål som ställts upp i Juha Sipiläs regeringsprogram och inom EU senast 2030. Den nationella energi- och klimatstrategin framskrider konsekvent mot en minskning av växthusutsläppen med 80–95 procent innan år 2050.
Antti Rinnes regering har dragit upp linjer för att Finland ska vara koldioxidneutralt 2035. Efter detta borde utsläppen vara mindre än kolsänkorna. I Parisavtalet definieras koldioxidneutraliteten som en balans mellan människornas utsläpp och de människoskapade sänkorna. Det ambitiösa målet kommer att förutsätta uppdateringar i åtgärderna och målen i nuvarande KAISU och EIS. EU:s klimatskyldigheter för 2021–2030 gäller även sektorn markanvändning, ändring av markanvändningen och skogsbruket (LULUCF). Därmed blir minskningen av utsläppen och bevarandet och stärkandet av kolsänkorna inom LULUCF-sektorn även en del av Finlands klimatskyldigheter.
Mer information om F-gaser finns på webbplatsen miljo.fi.
Åtgärder för att dämpa trafikens, jordbrukets, uppvärmningens och konsumtionens utsläpp
Utanför utsläppshandeln finns de största behoven av att minska på utsläpp inom trafiken som nu orsakar cirka en femtedel av Finlands växthusutsläpp. Trafikens andel av utsläppen inom sektorn utanför utsläppshandeln är 40 procent. Målet är att minska trafikens utsläpp till hälften innan 2030 jämfört med situationen 2005. Utsläppens minskningspotential är störst inom vägtrafiken.
Inom jordbruket berör åtgärder som minskar ansvarsfördelningssektorns utsläpp främst behandlingen av gödsel och kontrollen av dikväveoxidutsläpp från organiska jordar. Utsläppen minskas bland annat genom att höja grundvattenytan med hjälp av reglerande täckdiken, genom att skogsbeklä organiska jordar och främja biogasproduktionen inom jordbruket.
Inom separatuppvärmningen av byggnader orsakar oljeuppvärmningen de största utsläppen. Staten slopar oljeuppvärmning i sina fastigheter senast 2025.
För att dämpa klimatförändringen måste man även påverka konsumtionen och konsumtionsbeteendet. I klimatplanen på mellanlång sikt har man ställt fast en antal åtgärder som kan minska de konsumtionsbaserade utsläppen. Dessa minskningsåtgärder syns i praktiken till exempel i utsläppen från trafiken, uppvärmningen och jordbruket.
Kommuners, områdens och företagens mål
Klimatplanen på mellanlång sikt betonar även kommunernas roll i klimatarbetet eftersom kommunen ansvarar för den lokala planläggningen, trafikplaneringen, kollektivtrafiken samt ordnandet av tjänster och miljöfostran.
Offentliga upphandlingar erbjuder en ypperlig möjlighet att främja klimatpolitikens mål i kommunernas praktiska verksamhet. Kommunen kan minska på utsläppen till exempel med energilösningarna för sina byggnader och värmekraftverk eller genom att stöda personalens klimatvänliga verksamhetssätt. Flera kommuner har gjort upp egna klimatstrategier och program. Även olika nätverk stöder klimatarbetet.
Kommunnätverk som stöd för klimatarbetet
Inom nätverket Mot en koldioxidneutral kommun (Hinku) som koordineras av Finlands miljöcentral strävar över 80 pionjärkommuner av olika storlekar och fem landskapen efter en växthusutsläppminskning på minst 80 procent från nivån 2007 senast 2030.
Övriga nätverk som stöder klimatarbetet är till exempel det internationella nätverket Covenant of Mayors för stadsdirektörer, Ilmastokunnat-nätverket lett av Finlands kommunförbund och Finnish Sustainable Communities, dvs. FISU-nätverket. Dess 11 medlemskommuner strävar efter inte bara koldioxidneutralitet utan även efter noll avfall och en dämpning av överkonsumtionen innan 2050.
Klimatprogram i regionalt samarbete
Lokalt samarbete är viktigt för att dämpa klimatförändringen. Ånga områden har gjort upp klimatprogram. Med stöd av Canemure-projektet håller Nyland, Päijänne-Tavastland, Birkaland, Egentliga Finland, Satakunta, Södra Karelen och Norra Österbotten på att utarbeta sina vägkartor för att dämpa klimatförändringen. Även inom Kymmenedalen förbereds en regional vägkarta.
Många företag har under en längre tid följt upp miljökonsekvenserna av sin verksamhet och sina produkter, satt upp mål och utvecklat nya hållbarare processer, tjänster och praxis.